Om Vendela

 

Vendela Burton

En resa rakt in i hjärtat

 

RIGHT ANGLE CROSS OF THE SLEEPING PHOENIX

 

Hela min uppväxt sökte jag något men kunde aldrig komma på vad. Men det jag sökte sökte även mig och 2008 kallade det på mig så starkt att jag lämnade allt jag hade i Sverige och gav mig iväg på en resa. Jag hamnade i Australien och där kände jag direkt att jag hade kommit hem men det skulle visa sig att det bara var början på en ny resa- en resa som ändrade riktning och gick rakt in i mig själv.

 

Jag hamnade på en gård ute på landet några timmar från Brisbane där jag bodde och arbetade för Sue Renfree ägaren på Fordsdale farmstay. Jag höll i turridning och bodde i inredda gamla tågvagnar på en platå med utsikt över hennes marker och ett 30 tal hästar som betade utanför fönstret. Människor kom och gick och jag mötte för första gången en mängd olika människor som öppet talade om saker som änglar, älvor och healing.

 

En kväll när Sue, hennes dotter Pamela, Bernie- en man som var Reiki Mästare och jag satt vid middagsbordet så skedde något som jag fortfarande minns som om det var igår. Bernie gjorde något med Pamela där han kunde få hennes utsträckta armar att röra sig utan att hon själv fick det att ske och jag tänkte... okej.

 

När han sen ville göra något med mig sa jag först nej men efter påtryckningar från de andra gick jag motvilligt med på att hålla fram mina händer. Bernie höll sina handflator en bit över mina och jag minns att jag tänkte att han inte skulle få kontrollera min kropp på något vis. Jag blockerade men visste fortfarande inte vad han försökte göra.

 

Och där satt vi tysta, Bernie som gjorde något och jag som blockerade. Mina händer började bli blå och fortsatte mot mörkt blålila och jag tänkte de kommer att trilla av samtidigt som Sue och Pamela utropade att mina händer var helt lila. Och jag blev faktiskt lite rädd för synen av mina blålila händer och avbröt Bernie som blev irriterad. Jag vägrade att fortsätta och fick heller inte veta just då vad Bernie hade försökt göra, inte förrän några år senare och den vetskapen gjorde mig arg men lärde mig också något viktigt om människors fria vilja. Bernie försökte sen vid flera tillfällen intala mig att jag hade stor kraft och själv var en Reiki mästare. Men jag drog mig alltid undan.

 

Tiden gick jag lämnade gården, träffade en man, gifte mig och fick en son.

 

En dag i början på 2011 var jag och hälsade på en vän i Cobram några timmar från Melbourne och fick för mig att jag skulle ut och rida. Jag ringde upp Murray river horsetrails. En man, Padge, svarade och bjöd in mig till sin gård. Det skulle visa sig att Padge inte bara var en glad sjungande cowboy utan även en känd hästhealer. Jag tittade på hans metoder och tänkte... okej.

 

Senare det året åkte jag och min son på semester till Sverige och detta var första gången jag minns att jag uttalat orden. Jag stod på min systers gräsmatta och sa plötsligt till henne- jag kan göra healing. Min syster svarade helt naturligt att det tyckte hon inte var konstigt för det kunde vår gammelmormor med. Jag åkte sen hem till Australien med tanken- jag måste finna min Reiki mästare.

 

Jag hamnade hos mina vänner Don och Liz i Plainland, Queensland, där jag tidigare bott under perioder. Det visade sig att Don hade väldigt ont i sin hals, så ont att han inte kunde lyfta huvudet och gick med hakan ner mot bröstet. Sjukvården hade inte kunnat hitta något fel och hade sagt till honom att det inte fanns något att behandla. Jag sa då till Don att jag kunde en healingmetod som jag lärt mig och frågade om han ville prova. Don som var i tårar av smärta sa genast ja. Och där satt vi i parets sovrum, Don på sängen och jag på en stol bredvid och jag gjorde mig redo att göra min "hästhealingvariant" på honom.

 

Jag placerade mina händer ungefär så som Padge visat mig och började visualisera enligt hans metod. Genast började energi pumpa genom mina armar och mina händer blev väldigt varma. Jag släppte efter en minut och tittade på Don och sa - kände du det? Det gjorde han och sen försvann hans smärta. Och jag tänkte... okej.

 

Jag letade efter min Reiki mästare vecka efter vecka och hann både hitta ett hus i Gatton och flytta in med min son innan de en dag stod framför mig. Paret Ron och Sue Windred. Jag bokade för att gå första steget i Reiki.

 

Den dagen kom jag dit i shorts och sandaler, det var början på sommaren och väldigt varmt. Under dagen så fick jag för mig att gå ut i deras hage och försöka klappa en av deras hästar. Jag gick genom det höga soltorra gräset tills jag plötsligt stannade och tittade ner. En fot framför mig låg en alldeles gyllene orm hoprullad. Jag minns att jag såg den, tänkte att den var vacker och fick känslan av att den sov så fridfull var den. På bara någon sekund hade jag vänt om och tagit mig därifrån. Visst var jag rädd på ett sätt men ändå inte. Det kan ha varit en Taipan, världens dödligaste orm, men jag fick aldrig känslan av att vi skulle annat än mötas. Jag var aldrig i riktig fara. Ormen var ett möte med en kraftfull symbol för förändring. Ormen kommer med budskapet att förändring måste ske inifrån. Och ormar mötte jag överallt i Australien, nästan var jag än var så korsade ormen min väg.

 

När det var dags för min första initiering så satt jag och blundade på en stol mitt i rummet medan Ron arbetade omkring mig. Jag minns att jag öppnade ögonen och tårarna bara välde ur mig. Efteråt försökte jag förklara för min gamla vän Sue hur det hade känts. Jag sa -tidigare när jag gjort healing så kändes det mer riktat, som och stå med en trädgårdsslang och rikta vattenstrålen hit eller dit och känna vattnets kraft pulsera genom slangen. Men nu fanns vattnet överallt. Och Sue svarade - ah jag förstår, som en sprinkler!

 

Jag sa - nej, som att stå mitt i havet. (No, like standing in the middle of the ocean)

 

Kvällen efter min första initiering till första nivån i Reiki åkte jag hem till mina vänner Amanda och Darren som jag också tidigare bott en period hos. Jag ville prova att ge Reiki till dem. Och jag vill försöka förklara att allt var förändrat, hela energin jag rörde mig i, allt som fanns runt mig, i mig och allt jag mötte i andra hade förändrats. Det fanns en självklarhet, en trygghet, en närvaro.

 

I brist på annat att ligga på använde vi parets biljardbord som arbetsbänk och där stod jag med Darren liggandes framför mig på biljardbordet som om det var det självklaraste som fanns och det bara sprakade energi mellan oss.

 

Jag var inte ensam.

 

Och det som skedde där ska jag försöka förklara i enkla ord men det kan endast någorlunda förstås av de som upplevt något liknande. De som känt kraften, närvaron- alltet. Källan. Så för er som ännu inte varit där- visualisera.

 

Mitt sinne blev alldeles glasklart som om det öppnade sig för all existerande visdom och jag arbetade helt under tystnad. Jag placerade mina händer på Darrens bröstkorg och tanken skedde lika snabbt hos mig som reaktionen hos Darren. Ta djupa andetag tänkte jag och genast började Darrens lungor suga in luft och bröstkorgen höjde sig kraftfullt uppåt. Darren blev först förvånad över vad som skedde men han var inte alls rädd medan hans kropp fortsatte att andas in och ut med sådan kraft att det inte gick att förneka att han fick hjälp.

 

Jag släppte bröstkorgen och placerade mina händer på hans mage. Darren pratade nu uppspelt på om sin upplevelse men jag var helt tyst och rörde inte en min. Med ljus gick jag in i hans kropp och lät det arbeta runt olika organ, när jag kom till magsäcken kom jag ihåg att Darren vid ett tidigare tillfälle nämt att han hade en "reva" på magsäcken. Jag minns inte vad det heter och eftersom jag inte är medicinsk läkare behöver jag inte heller den kunskapen. Tanken kom lika blixtsnabbt som jag började arbeta, jag gick in och började sy igen "revan" med en andlig nål och tråd. Under hela tiden som jag var inne och arbetade i buken på Darren så kunde han känna hur något var därinne och rörde honom. Men den största reaktionen var när jag sydde i magsäcken, Darren pratade ivrigt på om hur det kändes. Han kunde inte förklara, hur mycket han än ville och försökte men han kunde definitivt känna det och han upprepade hela tiden att det inte var något dåligt eller gjorde ont men att han verkligen kände det.

 

Efteråt satt Darren upp på biljardbordet och var helt inne i sina tankar kring vad som hänt och försökte verkligen beskriva känslan och upplevelsen men han kunde inte finna ord att förklara. Jag satt bara tyst och tittade på honom, för mig var det fortfarande självklart. Och då såg jag hur han satt där och lyfte sin hand och sa några ord medan hans hand började röra sig som om han sydde. Den gesten bekräftade för mig att Darren absolut känt precis vad som skett även om han inte med ord kunde återge sin upplevelse.

 

Detta var mitt allra första möte med andlig kirurgi.

 

Jag fortsatte gå nivå två i Reiki och slutligen nivå tre. Under tiden bodde jag och min son i huset i Gatton. Och saker började ske omkring mig. Plötsligt såg jag nummer 44 överallt och min efterforskning ledde mig till Änglarna, jag hade öppnat upp för Änglaenergier. Vid denna tiden hade jag en ung tjej och hennes kille boende hos mig i huset och genom henne kom jag i kontakt med mediumet Juanita Pearce- Kammholz.

 

Efter att i åratal ha vistats från och till i Lockyer Valley och inte ens vetat att hon fanns, vandrade jag nu in i hennes butik och mötte henne. Saker som tidigare varit dolda för mig visade sig nu helt öppet.

 

Fortsättning följer snart...